En bra sak med det här året är familjens nya lilla katt Svea, a.k.a. Nosferatu. Ingen kan någonsin vara en ersättare för någon annan, varken djur eller människa, men efter att Frasse springer runt i katthimlen sedan förra hösten så har det varit så fruktansvärt tomt. Precis efter att han somnade in och begravts i världens minsta lilla kattkista i trädgården hörde jag hans krafsande och jamande överallt. Hela tiden. Jag aktade var jag satte ner mina fötter, bara för att hela tiden upptäcka att det inte fanns någon där. Katter alltså, kanske världens bästa djur. Och nu finns Svea hos oss! Hehe, okej, lite cheesy inlägg detta kanske, men så får det vara i juletider.
Notes / Permalink
